Nu blir jag gråtfärdig igen...

Dottern (snart 11) har börjat skriva dikter, de publiceras på "dikta.se". Jag har inte varit in och kollat förrän idag och den första dikten jag hittar är nedanstående!

Jag är så stolt att jag blir mållös! Älskade unge!!



Min Mamma
Tänk om inte du fanns.

Vem skulle jag då skämmas över när du ställer dig upp och skriker
"Vi kan!" det högsta du kan på Rhodos?

Vem skulle då vara morsan som älskar att vara "Kafeteriamänniska" och "Bingolotta"?

Men framför allt:
Vem skulle alltid finnas där för mig, vem skulle alltid lyssna, ställa upp och alltid få mig att känna mig trygg?

Tänk om inte min mamma fanns.